Varje morgon brukar jag sitta en stund på klipporna nära havet och bara
vara. Ibland blir jag starkt berörd, jag vet inte varför men något
händer ...
På de här bergen
har mamma gått
för längesen
här
har jag
mina rötter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar