I det inre landskapet

Att röra sig i det inre landskapet är ibland som att gå omkring i dimma, ibland som att gå i ett halvmörkt, främmande landskap. Stora och märkliga formationer kastar skuggor, de är på en gång skrämmande och fascinerande. Vad är det jag ser? Mina minnen … eller kanske min själ … hur ser en själ ut? Hur ser min själ ut?

Jag stannar kvar en stund i mitt inre landskap, här är jag alltid ensam ... vandrar vidare ... det finns mer att upptäcka, kommer fram till en stor strand med sand och vajande gräs.Kommer tillbaka till nuet ... skriver ... blir tydlig för mig själv, sätter ord på tankar och känslor. Jag har sett något av mitt inre landskap, det är sårbart och vackert. Samtidigt.