Blåsta

Blåmesarna har varit extremt på under helgen och matningstrafiken har varit intensiv liksom irritationen vid upplevda hot från omgivningen i närheten av boet. Ett ivrigt tjattrande hördes från holken när föräldrarna kom flygande med en smaskig larv i munnen. Igår kväll kom vi åter till ön efter en sväng i stan och då var de fortfarande i farten. Vi hoppades få se ungarna - men - i morse när vi kom ut och åt frukost i trädgården var det tyst och tomt. De hade ju haft några timmar på sig efter gryningen att dra. Man kan ju inte ha bevakning dygnet runt. Hoppas de lyckades komma iväg säkert och att inte katten, eller skatan, eller truten, eller någon annan elaking tog dem. Förra året hade vi ju lite tur och såg när ett par av talgoxungarna lämnade holken, det var kul.