Larsan kör på torra land

I torsdags, den 18 november, var Stina och pappa Lars på Donsö. De praktiska insatserna var dels att ta hem kanoterna för vinterförvaring och dels att sötvattenköra båtmotorn. Det är alltid roligt!

Nya knoppar

Två vita kaktusar köpte jag till ju för några år sedan. Nu är en rosa. Eller är den ny och vit nr 2 död? Hur som helst var de nog manipulerade. De är ju uppenbart att det är novemberkaktusar och inte julkaktusar. De fick stå ute i somras, hade läst att de skulle bli så friska och starka då. Snarare blev massa blad bruna och dog. Nåväl, de tycks ha överlevt.

Cirkeln sluten, men vi fortsätter i spiraler!

Ett år med Davidssons på Donsö! (nästan). 21 nov 2009 avslutades förra sommaren med att båten togs upp. Samma dag startades dagboken mest för att testa hur lätt det var att lägga upp en blogg. Det var ju hur lätt som helst. Och så fick vi någonstans att göra några av alla miljoner digitala bilder vi knäpper av till höger och vänster. Och lite chans att komma ihåg vart tiden tog vägen.

Så var det dags igen, hög tid att få båten ur sjön, det är ju nästan första advent. Denna gången med kulingvarning. Ingen Stellan (han var snäll han) dök upp denna gång men Orvar och Bo var ju minst lika bra, vi behöver lite hjälp när båten skall vändas över på mage. I år var alla platserna längs kanten upptagna, vi känner oss lite ivägen, men det blir nog några båtar till i yttre raden. Vår gamla cykelkärra har oxå överlevt ett år till och är utmärkt att köra motor mm på..

Årets sista Lökholmendag?

Underbart höstväder! Stjärnklar kväll igår, nära noll men ingen frost. SOL!!! Jag var på plats kl 8. Båten i den sydöstra viken. Skådning från sydväst!

Äntligen kom den blå kärrhöken, en hona, men framförallt en ny art och inte vilken som helst: Tre mindre sångsvanar sträckte söderut ett par hundra meter från ön och 30 - 50 meter upp. Innan dess hade jag sett många svanar på långt håll. Som mest drygt 30 i en grupp och alla på väg mot Danmark.

Bland övriga obsar kan nämnas: snösparv, toppskarv, sillgrissla och sjöorre.

Så här sent på året har jag inte besökt Lökholmen - detta gav mersmak!

Stegsamling med höstintryck

Efter en lång natt är det gråmulen morgon och Lars hurtar iväg med båten till Lökholmen. Vad göra med en ledig förmiddag? Jag skärper till mig och tar en promenad. Först.



Kan man nånsin tröttna på höstfärger?







Stenhjärta i mosshav







Mossöar i stenhav



Mera skorpor

Höstväder stimulerar köksaktivitet, särskilt på fikafronten. Här är förra helgens skorpor, den godaste sorten hittills enligt en mej närstående källa. Möjligen är det apelsinsmaken som gör det.  Får erkänna ett litet ingrediensbyte oxå, det blev kardemumma istället för koriander.

Aroniasylt trots allt

Hösten är här. Och således höstmarknaden. Visserligen inte på Donsö men där fick vi vår Aroniasylt till slut. Spetsad med citron vilket nog är en bra taktik. Hemmagjort, men inte av oss...finns i hallonsyltburken, Aronialappen knappt läsbar ovanpå.  Sylten är omgiven av den del andra höstmarknadsfynd och vinster.

Denna bild endast för att illustrera att vantarna gjort höstpremiär. Ingen flugsvamp i sylten.

Lökholmen i dimma

De fuktiga slånbären får symbolisera fukten och dimman över skärgården denna söndag förmiddag. Lökholmen var insvept i dimma nästan hela tiden jag var ute. Fågelskådningen fick mest handla om att lyssna! De små fåglarna höll sig ganska stilla i dimman. Det var inte frågan om något sträck! Jag sökte upp de små träddungarna och buskagen. Till sist kom jag på att använda fågelsång via telefonen som lock - och det lönade sig! Jag misstänkte en svarthättehona och när sången ljöd kom både hanne o hona fram och undrade vad som stod på. Även kungsfågel gick att locka fram. Ingen KFS och ingen taigasångare dock...

Blomprakt och brittsommar

Så kom då brittsommaren! Jag passar på att fotografera våra tagetes på graven. De riktigt lyser i höstsolen! Dessutom håller den vita pelargonen på att få nya knoppar!!!

Jag tog fram mina pärlor

På grund av en hastigt påkommen förkylning blev det ett snöpligt slut på veckans Donsötur, begav mig hem en dag för tidigt.

När jag kom hem till Kungälv behövde jag lite terapi för att trösta mig, jag tog därför fram mina pärlor och gjorde så gott jag kunde. Klicka gärna för en större bild!