En ny dag

En underbar morgon, nästan vindstilla. Ett fantastiskt lugn över havet när jag sitter på berget under min morgonstund. Lite molnigt, men så tittar solen fram och värmer mig.



Denna dag bjuder jag även på ett videoklipp. Jag stod påpassligt på Korsholmen när M/S Valö kom förbi. Lite skakigt i början ... jag har inte lärt mig riktigt ännu!



Det är fredag idag! Fredag är den stora gräsklippardagen! Först den ena, sen den andra och sen den tredje grannen. Just nu håller Karl-Arne på.



Karl-Arne är noggrann, han håller på länge. Sen tar han fram grästrimmern.



Nu återstår att se om detta är mitt sista inlägg i augusti ... hur som helst - på återseende!

Vederkvickelse till kropp och själ

Ovanstående ord förekom i denna sammansättning flitigt i pappas böner. Han bad för församlingen, Missionsförbundet, pastorer, släktingar osv.

Vederkvickelse är ett gammalt ord som kan översättas med återhämtning, vila och avkoppling. Ordet kan också innefatta tröst, stimulans och rekreation. Att be och önska att någon får uppleva vederkvickelse är alltså en mycket seriös och innerlig önskan.

På Donsö kan man få uppleva, ja just det - vederkvickelse till kropp och själ! Det önskar Davidssons på Donsö alla sina läsare.




'

Var morgon ny

Även denna dag var morgonen ny, riktigt ny och fräsch! Regnet var som bortblåst, vilket kanske var precis vad som hade hänt. Det blåser fortfarande, men vad gör det?

Idag får vi följa med på en spännande resa med Silvertärnan samtidigt som undertecknad har sin morgonstund.

Silvertärnan närmar sig Kårholmen.



... behövde inte angöra denna brygga idag!



På väg in i sundet närmast Vrångö.



På väg ut ur sundet!



Silvertärnan försvinner snart utom synhåll.



Solen tittar fram, himlen är blå. Det finns hopp!



Silvertärnan på en ny tur mot Saltholmen.



Jag träffade Tommy på hemvägen, han var precis hemkommen från Finland. Han arbetar inne i finska viken nära Ryssland och trivs bra med det, "här kan vi göra lite mera som vi vill än annars".

Fotoreportage

Här är ett lite reportage från eftermiddagen, passade på vid ett regnuppehåll.

Kusten mot Vrångö.



Vid hamnkontoret.



Vid macken, kameralinsen fick sig en dusch också ...



Inblåst segelbåt ... väntar på bättre väder ...



Vinden pressade ut fartygen cirka en meter från kajen.



Anna Lord, bil- och fraktfärja.



Vinden håller alltså i sig, det viner och tjuter i master hela tiden ...

Morgonstund

Nu har jag haft min morgonstund. Stått på berget och låtit mig omskakas, låtit mig beröras. Det blåser mera idag, 17 sekundmeter i topparna. I natt har det blåst och regnat helt vansinnigt, så har det låtit i alla fall.



Havet är som alltid fantastiskt denna dag, skiftar ständigt färg och form. Små krusningar ovanpå de större vågformerna, färger som avslöjar något om hur det ser ut lite längre ned. Idag är det ingen blå himmel som speglar sig i havet.

Jag brukar följa skärgårdsbåten med blicken, till Kårholmen och Vrångö. Sedan tillbaka samma väg till Donsö. När båten närmar sig Donsö är det dags att gå tillbaka ...

Ögonblicksbild från andra våningen!

Väder och oväder II.

Efter lunch var det uppehåll så jag bestämde mig för att hälsa på min gode vän Olle Hasse för att överlämna årets Donsö-vykort. Han bjöd på kaffe och vi pratade en stund. Det var snart dags för frimärksauktion på nätet och han hade några frimärken han ville köpa. Vi tittade på några gamla kort och han berättade om när han arbetade på en fraktskuta på rutten Göteborg-Köpenhamn-Lübeck.

När jag kom hem igen var det fortfarande uppehåll så jag tänkte cykla runt och fota lite, gissa vad som hände ...? Det började regna när jag hunnit några hundra meter och precis när jag stängde ytterdörren kom ösregnet!

Ett par bilder tagna genom fönstret, det blev en skojig förvrängning ... eller hur?

Väder och oväder

Igår kväll började det regna, det blåste ganska skapligt också. Lagom till 22-tiden blev det uppehåll, så jag fick min kvällspromenad i alla fall. När jag kom tillbaka började det regna igen. Under natten avtog regnet men blåsten tilltog.

Snart dags att ösa båten för femte gången.



I morse körde jag en omgång i tvättmaskinen, tänkte det skulle torka bra i blåsten. Tog som vanligt en morgontur till ”min plats vid berget nära havet”. Den här gången behövde jag en plats med lä och jag visste precis vart jag skulle gå. Jag gick till en liten bergsskreva där det växer små aspar och lönnar. Där är det bra lä men begränsad utsikt, man får kompromissa ibland! Satt där en halvtimma och gick därifrån lugn och lycklig, tänk vilka enkla saker det är som kan göra skillnad. Hos hamnkaptenen visade mätaren 15 sekundmeter i topparna.

Nu är det högvatten! Här är Clipperton vid kaj.





Väl hemkommen var tvätten klar att hängas ut, strax efteråt kom regnet … Sedan dess har regn och sol med blå himmel avlöst varandra ett antal gånger, märkligt väder!

Efter lunch tänker jag att nu ska det väl gå att hänga ut tvätten … det är rent komiskt, två-tre minuter efter att tvätten är uthängd börjar det regna igen … då får jag se en annan sak …

Vår fina lilla svenska flagga har blåst sönder i ovädret!

Frågor, frågor, frågor

Många kontaktar mig och ställer frågor … Vem är Karl-Arne? Var bor Karl-Arne? Vem är Karl-Arne gift med? Vem är Kurt-Evert Andersson osv. Till alla er vill jag säga; fråga inte så mycket!!! Ni får veta det ni behöver veta!

Här bor jag!



Karl-Arne är pensionerad fiskare och en av våra grannar. Karl-Arne är snäll, mycket snäll! Han hjälper vår grannfru Karin med allt möjligt. Han kör henne på sin flakmoppe, hjälper till att handla på ”Yngves” – öns livsmedelsaffär. Fixar med huset etc. etc. Donsö är en bra plats att bli gammal på!

Karl-Arne hos Karin.



Karl-Arne är snabb, snabbare än en vessla faktiskt!



Kurt-Evert Anderssons utsikt!



Sa jag att Karl-Arne är snäll? Det är han! Han vill alla väl! Karl-Arne verkar i det tysta.

Utflykt till Styresö

Idag har man gjort en utflykt till Styrsö eller Styresö som det hette förr i tiden. Man cyklade bl.a. förbi Styrsö kyrka på väg till Hallsvik och sedan vidare för att bese Styrsö Misssionskyrka (work in progress). Från kyrkan har man trevligt nog viss havsutsikt.

Hoppas att Blogger lägger upp bilderna i rätt ordning. Nej, de hamnade i omvänd ordning. Blogger är knöligt!

Don Camillos lilla värld

Trots många lata lediga sommardagar har jag inte läst så många minnesvärda böcker detta år. Och högläsningen den har helt kommit av sej sen barnen blev stora. Häromdagen träffade jag Joel och blev påmind om vår favvo-högläsningsklassiker på Donsö. Stina räddade hem den vid ombyggnaden för säkerhets skull och den låg sliten här hemma i hennes bokhylla. Det visade sig att hon återkom till favoritkapitlena med viss regelbundenhet.

Don Camillos lilla värld ligger någonstans i Podalen i norra Italien och utspelar sig strax efter andra världskriget.  Huvudpersonerna kyrkoherden Don Camillo och kommunens överhuvud Peppone är starka ledare (både bokstavligt och bildligt), bittra motståndare och känner varandra utan och innan efter att ha kämpat tillsammans i motståndsrörelsen. De har ofta mer gemensamt än de till erkänna. Kristus på korset övervakar det hela.

Jag stötte först på don Camillo i filmerna med Fernandel som gick på TV när jag var liten. Så här kunde det se ut då.

Att ställa upp

Donsösemestern har börjat regnigt, så snart pågående regn upphör ska jag ösa båten för tredje gången.



Nu till denna bloggs egentliga ämne; att ställa upp.
Jag har beslutat mig för att hjälpa vår granne, han har så mycket att göra att han inte hinner gå och bada. Det vore nog trevligt för honom att kunna bada ett par gånger innan hösten är här.



Om min hjälp inte skulle räcka kommer jag att samla några hjälpsamma personer genom ett anslag hos Yngves. Sedan tänker jag mig att vi går i samlad trupp till Karl-Arne och sedan vidare till Karl-Arnes favoritbadställe. Därefter tar vi med gemensamma krafter hand om de sysslor som ännu är ogjorda. Tacksamhet följer!

Sensommar

Semesterslut för Lars som varit i Ålesund i veckan och efterlängtad ledighet för Karin som jobbat två veckor i sträck som rivstart efter semestern.

Lördagen hade en fuktig mulen värme, efter fika och gräsklippning tog vi en tur till Lökholmen dy (den yttre)men på havet var det blåsigare än väntat. Nordanvinden och röriga vågor försvårade tilläggningen på de vanliga ställena men det gick till slut. Solen gick i moln,  Svartsnäppa gladde Lasse och korsord sysselsatte Karin men badsuget avtog. Väl åter på Donsö blev det bättre och på Lökholmen di (den inre) fick vi riktigt härligt manetfritt och varmt bad inkl volter och bomber från hopptornet.

Söndag kom med Karin och Morgan och en nästan tryckande värme på em 28 grader! Bad, god mat (med jordgubbssaft KH special som apertif) och slutligen med förutsedda ösregnet. Åska hade inte överaskat oss men höll sig borta.

Veckans fukt har lockat fram de slemmiga bruna sniglarna, dem har vi ingen pardon med, bums ner i saltlake.

Bozze avlöste oss på em och nu vankas det obönhörligen jobbet även för Lars..

Snickeri och målning

Aron och jag har snickrat och målat idag. Resultatet ser ut att bli precis så som det var tänkt!

Ö-komplement 1, Lökholmen

Lökholmen är min favorit. Ön ligger med fri utsikt ut mot Kattegatt, här finns massor av sten och berg, men också en "sjö" och ängar. De flesta besökare nöjer sig med att lägga till och stanna vid strandkanten. Jag känner mig oftast ensam på ön när jag är där. Jag trivs!



Mot sydväst! Det ska helst blåsa. Från Lökholmen har jag sett havsfåglar som Grå och Mindre Lira, Tärnmås, Havssula, Stormfågel och Tretåig Mås. Lirorna har jag sett på retur från södra Kattegatt och alltså flygande mot norr. Det är då de kommer närmast södra skärgården. Vid sydlig passage ligger vår skärgård alltför mycket i lä under Vinga.




Vadarstranden När sydvästen friskar i händer det att vadare stannar till och rastar på Lökholmen. Framförallt calidris-arterna finner föda på vadarstranden. Tringa-arterna, Gluttsnäppa med flera, rastar gärna i närheten av "sjön", medan piparna sätter sig en stund på bergen och vilar.