Hemavan Fjällfinakåtan

Vi åkte från Vilhelmina på fredag morgon och i Storuman lämnade vi inlandsvägten för att följa Blå¨vägen nordväst längs vackra Umedalen. Bl a passerade vi Slussfors som var hemort för en av mina orkestervänner - så därifrån fick vi skicka en hälsning.

Fjällen i fjärran kom allt närmare och när vi kom fram till Hemavan hittade vi snart till Fjällstationens lilla annex. Där hade klanen Hedman och vänner installerat sej. Nu var de flesta ute på tur men vi möttes av Kerstin som fixade fram lunch åt oss!
Gänget var strax tillbaka men pigga på mera utflykter så vi gav oss ut till Fjällfinakåtan på eftermiddagen.

Dass med utsikt

I Fjällfinakåtan

Solbollar!

Tre på rad

Vilhelmina runt

Kyrkstaden i Vilhelmina byggdes runt 1840-talet när man hade byggt ny kyrka uppe på höjden. Det gamla kappellet sen 1700-talet nere vid Volgsjöns strand var för litet och i dåligt skick.
I början bodde man i kyrkstaden "plassen"  endast tillfälligt i samband med kyrkhelger men så småningom började man bo där permanent och samhället utvecklades runt kyrkstaden.
1921 förstördes stor del av kyrkstaden i en brand.  Kvarvarande hus är restaurerade och används till viss del som vandrarhem Det är mycket charmiga små lägenheter med olika utformning och vi bodde i gaveln upp mot museet (tidigare sockenstuga).

Anna-Lisa Öst - "Lapp-Lisa"

Gula porten till vår trappuppgång, vi bodde på andra våningens gavel. I bakgrunden ses Vilhelmina museum.

Namnet Vilhelmina fick orten 1804 efter dåvarande drottningen. Detta firades med salut och mycket uppskattande ord enligt en informationsskylt vi läste (lite Nordkoreavibbar där), dessförinnan hette den Volgsjö.

Dagen är mulen och temperaturen ca 11 grader. Vi går den rekommenderade Vilhelmindarundan med fantastiska sevärdheter som Tingshuset, Folkskolan, det jättestora Folkets hus, gamla kyrkogården, Hillbert Hellgrens lyckobringande hästsko mm.

Tingshuset. Numera turistinformation mm.

Folkets hus och badpalats

 Förstås har vi kollat när Inlandsbanetåget kommer och kunde bavaka detta event på ortens järnvägsstation.

Det här gamla ångloket var sparat ända in på 90-talet för totalförsvarsändamål men då insåg man att ingen längre visste hur man skulle köra det.

Fika intogs på Vilhelminas mest berömda konditori med rund 60-talsutformning (Kjell Wretling 1964). Riktigt fint faktiskt fastän vi skrattat lite åt beskrivningen i rundtursbroschyren.

Några km norr om Vilhelmina fanns Bergmans gårdsbutik med norrländska delikatesser. Så bra att de fått Inlandsbanan att göra lunchstopp där på den minimala stationen Vilhelmina Norra.
Tågtiderna passade inte riktigt oss så vi fick god middag och en fin promenad t o r längs sjön där vi såg både lom och storskrak.

Kl 19.00 gjorde vi akututryckning upp till kyrkan då vi i sista ögonblicket noterat att det skulle bli musik. Två unga musiker från Göteborg och Umeå (och musikhögskolan i Malmö) spelade saxofonduo och vi fick höra folkmusik med jazz- och improvisatonsinslag

Resa längs lupinvägar

Resdag. Regn och 14 grader när vi lämnar Orsa. Det bär norrut delvis via inlandsvägen. Ibland är det ösregn, ofta duggregn och ibland tillfälligt uppehåll. Vägrenarna är fantastiska även om lupinerna kanske får dominera lite för mycket. Så många vackra hus. Men oxå alldeles för många hus och småorter i vaierande grad av förfall och sorglig övergivenhet.

Vi kör genom skog. Vi kör över floder. Ore älv. Voxnan,. Ängraån, Ljusnan. Hoan. Ljungan. Indalsälven. Hårkan. Ströms Vattudal. Ångermanälven.

Proviantering och fika i Ytterhogdal.

Ösregn bröt ut men turligt hade vi lite tak över bordet.

Kort energipaus på Lits idrottsplats norr om Östersund. Där kunde man köpt lotter under ett träd men vi hade inga lämpliga mynt...

Vi hade lockats av fantasieggande namnet Ströms Vattudal men insåg att vi fick nöja oss med Strömsund. "Vildmarksvägen" längs vattudalen ned spännade vattenfall och grottor och fjället hann vi inte med den här gången. Vi gick runt en stund och fick sen middag i ett mysigt (ditflyttat) hus på hembygdsföreningens område Kafe Tomten

Strömsundsbron från 1956

Högt vattenfall som vi inte såg - Hällingsåfallet.

Nästa gång. 

Edehärbret stod ursprungligen på ett arrendeboställe under kronan, ett torpställe på Storön i Ede, Hammerdal

I hemslöjdsbutiken på området såldes miljoners vantar och andra stickade saker till löjligt låga priser. 

Och självklart gick vi en sväng på kyrkogården oxå. Här var en helt ny sort med gravarna helt inväxta i häckar.

Vi kör och vi kör. Här är en älvpasseringspaus.

 Vid 18-tiden når vi Vilhelmina. Dagens etapp 52 mil.